söndag 27 november 2016

2016-11-17 Frankrike- ett vinland i förändring

Dryga sextiotalet frankrikevänner hade bänkat sig för att lyssna på föredraget om trender i det ledande vinlandet. Britt Karlsson är känd författare och skribent, bland annat i Munskänken. Efter prat, provning och diskussion serverades en Boeuf Borguignon. Här följer lite minnesanteckningar.

Det finns inte längre någon överproduktion. Odlingsarealen var för 40 år sedan 106 Ha. Den har minskat med ca 25%. Exporten har ökat. Kina är en ny viktig marknad.

Marknadsföring har blivit allt viktigare. Det räcker inte att ha en bra produkt, vilket är vad de flesta vinproducenter vill fokusera på. Många fransmän förfasar sig över att ungdomar inte börjar dricka vin förrän i 30-årsåldern. (Spridda skratt). Vin har fått en gammaldags image.

Det finns krafter som verkar för att små druvor inte försvinner
.
Allt som har med miljö att göra är trendigt: naturviner, biodynamisk- och ekologisk produktion. Dåliga somrar, såsom 2016, slår extra hårt mot ekologiska odlare, främst p g a mildew-angrepp. Många anser att certifieringskraven därför måste sänkas, så mer bekämpningmedel får användas. Andra anser tvärtom att kraven skall skärpas.

I år planterades de första hybriderna (korsningar mellan Vitis Labrusca och Vinifera). Dessa skall vara resistenta mot mildew.

Det flesta av oss gissade på en sämre placering, men Frankrike ligger tvåa i försäljningsstatistiken på Systemet. Italien leder stort med 27%. Frankrike skuggas av Sydafrika med vardera ca 10%. Två lådviner är riktiga storsäljare: Les Fumées Blanches och Brochet Facile.

Languedoc-Roussillon är ett framtidsområde. Kvaliteten har redan höjts och numera vågar man börja ta betalt för sin viner. Regionen bidrog med kvällens första och sista vin. Vin nr 1 var ett samarbete mellan två framstående Bourgogneproducenter. Det var elegant, fruktigt och lättdrucket. Huvuddruvan carignan hade vuxit på 108-åriga stockar. Vin nr sex var betydligt tuffare med snälla tanniner, tobak och läder i näsan. Producenter var ett tyskt par.

Vin nr 2 från Bourgueil hade en typisk grön och örtig doft. Enligt en undersökning är Cabernet Franc en av de minst populära druvorna i Frankrike, trots det ökar den över hela världen.

Enligt samma opinionsundersökning är Gamay minst populär. Beaujolais har haft det mycket svårt under senare tid. Enligt Britt beror det främst på Beaujolais Nouveau som blev en kortvarig fluga. När produktionen var som störst användes hälften av områdets druvor till Nouveau. Det finns dock fortfarande producenter som gör traditionella lagringståliga viner utan Macération Carbonique. Vin nr 5 var ett gott exempel.

Namn och etikett på vin nr 3 är definitivt inte traditionell. Bad Boy är en skapelse av Jean-Luc Thuneman, vinmakare på Château Valandrot i St Emilion. Innehållet i flaskan smakar dock som en traditionell St Emilion. Ca 95% Merlot kompletteras med Cab Franc.

Nr 4 var ett exempel på en av de nya stilarna i Bordeaux, ett ekologiskt, biodynamiskt naturvin där ytterst litet svavel hade använts. I näsan saknades de fattoner som en traditionell Bordeaux brukar ha, och  smaken saknade helt tanniner.


Vinlista

1.       La Ciaude 2014, Domaine Anne Gros Jean-Paul Tollot, Languedoc-Roussillon, Minervois, (nr 99461) 219 kr.
2.       Mi Pente, Domaine de la Butte, Loire, Bourgueil, (nr 90449), 274 kr
3.       Bad Boy 2014, Bordeaux, (nr 75170), 199 kr
4.       Château Le Puy, Bordeaux Côtes de Francs, (nr 74689), 286 kr
5.       Morgon Côtes du Py, Jean Foillard, Beaujolais Cru, Morgon, (nr 95111), 269 kr
6.       Icône, Domaine de la Grange, Coteaux du Languedoc, Languedoc-Pézenas, (nr 95291), 349 kr
Matvin:  Domaine de la Janasse 2013, Terre de Bussière, VdP de la Principaute d’Orange, (nr 72982), 112 kr

Fotograf: Andras Lengyel








torsdag 10 november 2016

2016-10-23 Det nya Grekland

Ett trettiotal nyfikna gäster begav sig till före detta Le Village, numera Le Pub, en oktobersöndag. Vi fick komma in i värmen och snällt se på medan provningsgruppen hällde upp de sista vinerna uppe på hyllan. Den som skulle försöka få oss att välja mera grekiska viner var grek-danskan Maria Warming Brink Tsalapati, som driver importfirman Oinofilia och är delägare i vinbutiken Vinocultura i Köpenhamn. Vi fick oss till livs ett intressant urval av många olika vintyper från skiftande odlingsplatser. Varken Chardonnay eller Cab serverades. Samtliga druvor var inhemska.
Det första vinet kom ifrån Makedonien längst upp i norr. Vinmakaren hade tillbringat några år i Champagne och han hade av allt döma lärt sig mycket. Druvsorten Xinomavro var enligt Maria närmast att jämföra med Nebbiolo. Samma druva fanns även glas nummer fem, i skepnad av en maskulin rosé.
Det andra vinet var en Retsina som enligt gammal metod hade fått jäsa på amfora. Ursprunget var halvön Peloponnesos på södra fastlandet. Endast små mängder kåda hade använts, men den gick inte att ta miste på i näsan och på tungan. Roditis är en rosaskalig grön druva. Maria tipsade oss om att detta vin passar mycket bra till sushi och sashimi.
Vin nummer tre hade sitt ursprung i Kefalonien, en ö i västra delen av landet. Jorden är mycket kalkrik, vilket förklarade den höga mineraliteten. Även detta var ett endruvevin gjort på Robola.
Assyrtiko är en av de mest kända gröna grekiska druvorna. Vin nummer fyra hade producerats på det kända turistmålet och vulkanön Santorini. Där är det väldigt hett och regnar bara ett fåtal millimeter per år. Att vinrankor kan överleva beror på den täta, spöklika dimma som kommer in på nätterna och befuktar växtligheten. Rankorna får växa i form av korgar, vilket bidrar till att skydda druvorna från sol och vind. Resultatet uppvisade mycket mineral och hög syra. Maria jämförde det med en Chablis.
Efter en bensträckare hade våra glas fyllts på med nya viner. I det första glaset fann vi en vintyp som de flesta av oss troligen ej tidigare stött på, ett orange vin. Ett sådant vin görs genom att låta de gröna druvskalen vara med under jäsningen, dvs samma metod som används då rödvin tillverkas från blå druvor. Denna behandling av Roditisdruvor hade resulterat i en dryck med doft av grapefrukt och apelsin och mycket tanniner och syra i munnen.
Vin nummer sju var kvällen första röda vin och kom från samma producent som nr tre. Mavrodaphne används vanligen för produktion av söta viner. En ny trend är att göra torra viner på druvan, där de tuffa tanninerna mjukas på gamla ekfat.
Producenten av det orange vinet, Tatsis från Makedonien, hade även tillverkat kvällens första druvblandning. Xinomavro som bidrog med frukt hade blandats med den mörka och tanninrika Nigoska. Maria kallade resultatet ”Barolo of Greece”.
Vin nr nio hade sitt ursprung i den östligaste delen av Kreta. Det var lättare i stilen än det föregående, med mycket röda frukter i näsan. Maria liknade det vid en blandning av Bourgogne och Barolo. Druvor: Liatiko och Mandilari.
Det sista vinet kändes igen på stilen, men färgen var röd. Vinsanto är inte alls något som italienarna har uppfunnit. Grekerna på Santorini var först, enligt kvällens provningsledare. Druvor: Assyrtico och Aidani.
Kvällens mat bestod av lammgryta med rotfrukter, fetaost, massor av oliver, bröd och olivolja.
Vinlista
1.      Domaine Karanika Brut Cuvée Speciale 2014 - DKK 209
2.      Tetramythos Wines Retsina 2014- DKK 99
3.      Sclavos Winery Vino di Sasso 2015 - DKK 165
4.      Hatzidakis Winery Santorini 2015 - DKK 185
5.      Thymiopoulos Vineyards Rosé de Xinomavro 2014 – DKK 159
6.      Tatsis Winery Roditis Unfiltered 2013 - DKK 210
7.      Sclavos Winery Orgion 2014 - DKK 169
8.      Tatsis Winery Goumenissa 2011 - DKK 169
9.      Economou Estate Sitia 1999 - DKK 375
10.  Hatzidakis Winery Vinsanto 2003- DKK 275













torsdag 3 november 2016

2016-11-01 Medlemmarnas provning: Vertikalprovning av Moselviner

Den andre i raden som antog utmaningen att hålla en egen provning var munskänken Viktor. Tillsammans med två vänner driver han företaget VinTillMat. Vi fick först ett kort föredrag à 10-15 minuter med fina bilder från Moseldalen . Det var precis lagom tid för att hälla upp vinerna. Därefter vidtog provning av sju olika årgångar Kerpen Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese: 2015, 2013, 2008, 2003, 2000, 1996 och 1989. Vi fich uppleva sju mycket individuella viner beroende på ålder och årgång, men i ett par fall tyvärr  misstänkt defekta exemplar. Vi var totalt fjorton deltagare vilket var alldeles lagom för att alla skulle  kunna delta i den efterföjande diskussionen; göra sig hörd och höra vad som sades. Omröstningen vanns av årgång 2003, den enda som finns att beställa på Systemet.